– Varför har Jultomten inte några barn?
– Därför att han kommer bara en gång om året, och när han gör det kommer han i skorstenen.

– Pratar tomten bättre nu?
– Nä, det är fortfarande för grötigt.

– Varför är julen som en dag på jobbet?
– För att det är du som gör allt jobb, medan det är den feta gubben i kostymen som tar åt sig äran.

– Är du klar med julgodiset?
– Ja, men det tog nästan knäcken på mig!

– Vad kallas det när tomten springer?
– Julrusch!

– Tomten mådde visst inte så bra.
– Nä, han säckade ihop!

– Varför är tomten så röd på kinden?
– Han har fått så många julklappar.

– Vad gör orkestern den 23:e december?
– De har julstämning.

– När går tomten upp på morgonen?
– Tjugo i otta!

Ny historia
Mannen har tre perioder i sitt liv:
När han tror på jultomten, när han inte tror
på jultomten och när han är jultomte.

Skadeanmälan från en murare
Lång men skoj
Bäste herr Nilsson.
Jag skriver till dig med anledning av att du ville ha kompletterande information till stycke 3 i min skadeanmälan.

Jag hade angivit ”dålig planering” som olycksorsak. Du har bett om en djupare redovisning, och jag hoppas att följande beskrivning uppfyller dina önskemål.

Jag är murare till yrket. På olycksdagen arbetade jag ensam på taket till en nybyggd sexvåningsbyggnad. När jag hade avslutat dagens arbete upptäckte jag att jag hade några tegelstenar kvar, som vid en vägning senare visade sig väga 120 kg. Hellre än att behöva bära ner alla tegelstenarna till marknivå, beslöt jag mig för att hissa ner dem med hjälp av en stor trätunna, block och talja.

Jag fastgjorde repet vid markplanet, tog mig upp på taket, svängde runt tunnan och började lasta i tegelstenarna. Sen gick jag ner till bottenvåningen och knöt loss repet, samtidigt som jag höll i det stenhårt, för att bromsa upp stenarnas nedfärd. På olycksfallrapporten kan du läsa att jag väger 70 kg.

Döm om min förvåning när jag plötsligt rycktes ifrån marken. Jag tappade kontrollen över allt och hängde reflexmässigt kvar vid repet. Jag for uppåt längs husväggen i högsta fart.

I närheten av tredje våningen mötte jag tunnan på väg ner i samma imponerande fart som jag själv var på väg uppåt i. Detta mötet är förklaringen till min skallfraktur, smärre blåmärken och det knäckta nyckelbenet. Skador jag nämner i stycke 3 i min rapport.

Med en något dämpad hastighet fortsatte jag min upplyftande resa, inte stannandes förrän alla fingrarna på min högra hand satt två knogar djupt inkörda i blocket du kunde läsa om lite tidigare i mitt brev. Som tur är hade jag vid det här laget återfått lite sans, varför jag kunde klänga mig kvar i repet, trots den olidliga smärta jag nu började erfara.

Vid samma ögonblick som mina fingrar mötte blocket, mötte tunnan med tegelstenar marken, varvid tunnan slogs i spillror och alla stenar föll ur. Nu, utan sitt forna innehåll av tegelstenar, vägde den trasiga tunnan inte mer än 25 kilo.

Jag hänvisar återigen till min kroppsvikt. Som du säkert kan föreställa dig, började jag nu min nerfärd längs husväggen. I trakterna kring den tredje våningen mötte jag tunnan på väg upp, detta är förklaringen till två krossade fotknölar, en avslagen tand och ett flertal kraftiga träflisor i de nedre regionerna av min lekamen. Det var nu min lycka började vända. Mötet med tunnan verkade ha en bromsande effekt på min resa mot marken, så att när jag väl landade på högen med tegelstenar bröt jag endast tre revben.

Jag är dock ledsen att behöva rapportera, att medan jag låg där på tegelstenshögen, vridandes mig i svåra plågor, utan möjlighet att röra mig åt det ena eller det andra hållet, stirrandes på den tomma tunnan sex våningar upp, slappnade jag av för ett ögonblick och släppte repet…

Zitatus julatus
En gång köpte jag ett par batterier till mina barn i julklapp, med en lapp som sade, ”Leksaker ingår ej”.
Bernard Manning

Inget är mer trist än att vakna på julmorgonen och inte vara ett barn.
Erma Bombeck